Saknad.. Eller va?

Ibland kan jag sakna min fd bästa vän. Och om någon som läser denna bloggen undrar varför vi inte är vänner längre ska jag göra historien kort; jag blev trött på att dansa efter hennes pipa, trött på att få "skäll" om jag gjorde nått hon inte ville, trött på drama. Så, då var det förklarat.

Så, varför saknar jag henne då om man tror att det var så hela tiden? Saken är.. Det var det inte. Oftast hade vi det bra för vi balanserade varandra ganska bra. Men när vi väl blev osams så var det ungefär tredje världskriget. Hon hjälpte mig grymt mycket med min son, och det är jag tacksam för, absolut, men det dåliga övervägde det dåliga oerhört mycket.

Nåja, ville bara få ur mig det.

Tjohejs!